Entreprenadrätten är ett särpräglat rättsområde. Det finns ingen lag som direkt är tillämplig på entreprenader, utan regelverket utgörs främst av utformade standardbestämmelser. Avtalsformen i sig särskiljer sig även från andra avtal om tjänster bland annat utförs arbete på beställarens/fastighetsägarens mark, ofta fullgörs arbetet under lång tid och i samband med andra entreprenörer med mera. Denna artikel avser första delen av en artikelserie i nio delar om entreprenadrätten. Första delen, som behandlas i denna artikel, rör entreprenadformer, upphandlingsformer och standardbestämmelser. Nästa del kommer att behandla avtalets uppkomst.

Det man brukar beteckna som entreprenader är uppförande eller ändring (reparation eller ombyggnad) av byggnad eller annan anläggning på fast egendom. Entreprenadrätten är oreglerad i lag och regleras i stor utsträckning genom utformade standardbestämmelser. Detta med undantag för avtal med konsumenter som regleras genom Konsumenttjänstlagen.

Entreprenadformerna

I Sverige finns två grundläggande entreprenadformer, totalentreprenad och utförandeentreprenad Entreprenadformernas namn har ingen juridisk betydelse. Det är de bestämmelser som parterna avtalat om tillsammans med de individuella föreskrifter, det vill säga vad parterna kommit överens om i det specifika fallet, som avgör vad som gäller mellan parterna.
En totalentreprenad är en entreprenad där entreprenören ansvarar för såväl projekteringen som utförande av arbetena. Vidare har entreprenören ett funktionsansvar för entreprenaden, det vill säga entreprenören ansvarar för att objektet uppfyller avtalad funktion.
En utförandeentreprenad är en entreprenad där beställaren ansvarar för projekteringen och entreprenören för utförandet av entreprenaden. Entreprenören saknar funktionsansvar, men utförandet ska vara fackmässigt. I praktiken finns en mängd kombinationer av dessa två entreprenadformer och det är inte ovanligt att entreprenadformen som används är en blandning av dessa.

Upphandlingsformer

Från entreprenadformerna ska särskiljas upphandlingsformer. Upphandlingsformen reglerar antalet entreprenörer som ska upphandlas och dess förhållande till varandra. Det finns i Sverige två grundläggande upphandlingsformer, delad entreprenad och generalentreprenad. Liksom angående entreprenadformerna finns ett flertal olika varianter och kombinationer av upphandlingsformerna.
En delad entreprenad innebär att beställaren upphandlar och har avtal med samtliga entreprenörer. Entreprenörerna blir sidoentreprenörer till varandra.
I en generalentreprenad upphandlar beställaren en entreprenör (generalentreprenören). Generalentreprenören upphandlar i sin tur ett antal underentreprenörer. Underentreprenörerna sinsemellan blir sidoentreprenörer.

Standardbestämmelser

Det har funnits utformade standardbestämmelser på entreprenadområdet sedan 1954. Standardbestämmelserna fyller ut det avtal som träffats mellan parterna, men för att de ska bli gällande måste det åberopas i parternas avtal. Oavsett om standardbestämmelser åberopas eller inte kan de ha en viss betydelse som branschpraxis vid bland annat tolkning av avtal.
Standardbestämmelserna utarbetatas numera av föreningen Byggandets Kontraktskommitté (BKK). BKK består av representanter för beställare och entreprenörer inom byggbranschen.  Standardbestämmelserna anses återge handelsbruk inom entreprenadbranschen och har med tiden utkommit i olika utgåvor.
De två senast utgivna etablerade standardbestämmelserna i Sverige är AB 04 och ABT 06. AB 04 används normalt för utförandeentreprenader och ABT 06 för totalentreprenader.  Till dessa finns även tilläggsvillkor för underentreprenörer, för utförandeentreprenader AB-U 07 och för totalentreprenader ABT-U 07.

Lärdomar

Det är innehållet i avtalet som styr vilken entreprenadform det blir, detta oavsett hur man namnger entreprenaden. Det är således viktigt att kunna bedöma omfattning och innehåll på arbeten, så att man hänvisar till rätt standardbestämmelser. Det är också viktigt att kritiskt läsa ett förslag till entreprenadavtal som tillhandahålls av motparten så att man upptäcker, och även tidigt påtalar, om man är av uppfattningen att det som överenskommits är en utförandeentreprenad även om motparten vill kalla det för en totalentreprenad. Varför detta är så viktigt kommer att tydliggöras i senare artiklar i denna serie, när vi pekar på vem av beställaren och entreprenören som har ansvaret för utförandet och funktionen av entreprenaden.